Nedräkning
Jag blir bara stressad över att tänka på att skolan faktiskt börjar om bara knappt 2 dagar! Så på ett sätt blir det svårt att njuta av dessa dagar, man gör ju lixom grejer men man har det alltid på huvudet.
Det är egentligen inte själva grejen att jag måste gå till skolan som är det jag är stressad över, utan det är alla proven och all press som kommer.
Det är som ett bilrace. En termin är som ett bilrace. Start skottet går och skolan börjar. Man bara koncentrerar sig och tänker gör ditt bästa nu så är det över sen, som att bara hålla andan. Sedan alla dessa smålov som Höstlovet, Påsklovet och Sportlovet, de är som när man stannar och byter hjul och fixar till sig, då kan man andas ett tag, sedan är det bara att ge sig ut i banan igen. Det går bara i varv och i varv och slutar aldrig. Man har gjort ett jobbigt prov eller projekt klart, och så kommer ett till, och ett till, och ett till. Men man får inte gasa på för mycket för länge för då kanske man kraschar. Det är inte förns man har kommit i mål på sista varvet, när skolavslutningen kommer, som man kan pusta ut och andas igen. Då kommer antingen den lyckliga stoltheten eller den gnagande ångesten beroende på hur mycket man har brytt sig.
Jag vet, kanske lite överdrivet x,) haha ;) men i vissa jobbigare stunder känns det så. Och vissa har väl aldrig direkt sådan stress. Det beror väl på hur mycket perfektionist man är och hur mycket man bryr sig.
Idag har jag i alla fall varit på Fotografiska Muséet (som jag föreslog på nåt av mina tidigare inlägg) och kollat på utställningar. Riktigt fint faktiskt :)
Aja, världen går inte under. Man behöver ju inte överdriva och det kommer ju många kuliga grejer oxå ;)
Kram,
Sally
Det är egentligen inte själva grejen att jag måste gå till skolan som är det jag är stressad över, utan det är alla proven och all press som kommer.
Det är som ett bilrace. En termin är som ett bilrace. Start skottet går och skolan börjar. Man bara koncentrerar sig och tänker gör ditt bästa nu så är det över sen, som att bara hålla andan. Sedan alla dessa smålov som Höstlovet, Påsklovet och Sportlovet, de är som när man stannar och byter hjul och fixar till sig, då kan man andas ett tag, sedan är det bara att ge sig ut i banan igen. Det går bara i varv och i varv och slutar aldrig. Man har gjort ett jobbigt prov eller projekt klart, och så kommer ett till, och ett till, och ett till. Men man får inte gasa på för mycket för länge för då kanske man kraschar. Det är inte förns man har kommit i mål på sista varvet, när skolavslutningen kommer, som man kan pusta ut och andas igen. Då kommer antingen den lyckliga stoltheten eller den gnagande ångesten beroende på hur mycket man har brytt sig.
Jag vet, kanske lite överdrivet x,) haha ;) men i vissa jobbigare stunder känns det så. Och vissa har väl aldrig direkt sådan stress. Det beror väl på hur mycket perfektionist man är och hur mycket man bryr sig.
Idag har jag i alla fall varit på Fotografiska Muséet (som jag föreslog på nåt av mina tidigare inlägg) och kollat på utställningar. Riktigt fint faktiskt :)
Aja, världen går inte under. Man behöver ju inte överdriva och det kommer ju många kuliga grejer oxå ;)
Kram,
Sally
Kommentarer
Postat av: ulla
va kul att du varit på fotografiska catrin o jag tyckte att det var intressant men vi gillade också cafeterian där vi beundrade utsikten o åt gott......
Trackback
